Det där ni! Så modig trodde jag inte heller att jag var. Men Fjällnoras äventyrsbana 14 meter upp bland träden var faktiskt riktigt kul! Om än lite ångestfylld... Det allra värsta var ju att ta sig upp på stegen från början, sen flöt det på lite lättare. Men bilder på det senare. Nu skulle vi ju faktiskt börja med att prata om kärlekslåset!
För er som är lite pålästa så vet ni kanske att det finns en bro i Paris, där kärlekspar låser fast hänglås som de graverat och sedan kastar nyckeln i Sein - som en symbol för deras eviga kärlek. När jag och fredric firade ett halvår fick jag ett häftigt gammalt hänglås av honom som vi skulle fästa på en bro i Uppsala =) På midsommarafton cyklade vi ut på en mysig picknick (som blev vääääldigt lång eftersom vi ville hitta precis alla broalternativ som fanns norr om stan) och till slut bestämde vi oss för att Fyrisspången var den mysigaste bro man kunde hitta i Uppsala 2013. Lite bilder från det:
Fredric <3 Malin
5 nov 2012
För evigt knutna till varandra
Dagen avslutades med varma mackor special a lá Malin
Och efter det var vi i Fjällnora! Bilder kommer här:
Nu en resumé av Öland:
Första gången jag körde på landsväg med släp gick riktigt bra. Efter att ha kört 30 mil hade jag koll på var släpet var någonstans och efter 30 till kunde jag backa och trixa utan att tänka så mycket alls. Det behövdes, eftersom vi senare under semestern svängde in på loppisar hit och dit och ibland körde fel på små skogsvägar som vi fick backa oss ur.
Men vi stannade på Öland en vecka först. Vi dansade en kväll, men min danslust när det gäller socialdansen har helt försvunnit upptäckte jag då, tyvärr. Så vi gjorde andra saker istället. Vi gick upp i Långe Jan, vi beökte Borgholms slott och Solliden, vi gick långa promenader, vi försökte få Alpha att våga simma, vi badade och solade lite, vi grillade varje kväll och vi var på Ölands djurpark där hundar är välkomna. En superbra vecka helt enkelt!
Och väldigt intressant ibland. På Borgholms slott tyckte Fredric att vi skulle ta en guidad tur. "Historisk vandring" lät ju väldigt spännande! Men den borde snarare ha hetat "Nutida information med en liten liten släng av återblickar". Guiden vi hade var den kassaste guide vi någonsin haft! (Förlåt guide om du läser detta nu och känner dig träffad, men det är för underhållningens skull jag bara måste berätta). Först stod han en dryg halvtimme utanför slottet och babblade om äppelträd och den nuvarande renoveringen. Ibland nämnde han lite historia (då drog han igenom en massa namn och årtal så snabbt att man inte hörde hälften) och någon gång nämnde han något om halshuggning. Jag spände såklart öronen på en gång eftersom sånt är jättespännande, men hur hårt jag än lyssnade så kunde jag för mitt liv inte förstå vad människan sa! Så farlig dialekt hade han ju inte, men han hoppade över ord och slängde med meningarna på ett sätt så att man verkligen inte fattade. Man förstod väl ett sammanhang i det han berättade, men alla smaskiga detaljer föll bort i något slags osammanhängande upprabblande. Det här fortsatte genom hela turen in i slottet.
Det man däremot förstod - alldeles för tydligt - var när han pratade om vilka arrangemang de ordnade där idag (det var allt ifrån konserter till bröllop och studentfester) och vilka datum det var ledigt (hyfsat fullbokat under hösten men det finns några lediga datum i september kvar om ni vill boka ni kanske ska gifta er det är bra att passa på nu innan snön kommer hit för då blir det kallt och är ni redan gifta så finns det ju inget som hindrar att ni har fest ändå som jag sa till ett äldre par som var här i veckan och tittade höhöhöhöhö). "Nu tar vi och rör på oss lite" sa han sedan för femte gången när vi hade stått ute på borggården en timme, sen backade han två meter och pratade en halvtimme till. Titt som tätt drog han också skämt som ingen förstod. Värdelösa guide.
Sedan skulle vi äta lunch på restaurangen precis utanför. När jag hade beställt maten vid baren frågade jag om två glas vatten. "Det blir tio kronor till då" sa hon. Och jag bara "Va? Tar ni BETALT för VATTEN från KRANEN??" Det gjorde de och det tyckte hon var helt rätt eftersom "tänk om alla bara skulle dricka vatten till maten" och "vi måste ju faktiskt betala både hyra och el här" och "det finns nog ingen restaurang nuförtiden som inte tar betalt för vatten". Man bara eh... jo? Det var såklart förbjudet att ta med sig vattenflaska in så jag var tvungen att betala fem kronor styck för det där jäkla vattnet. Sen gick fredric till kiosken bredvid som antagligen hade samma ägare och frågade efter vatten till Alpha. Där tog tjejen som stod bakom disken varken betalt för det eller vanliga vattenglas. Jag gick tillbaka till baren sen när jag ville ha mer - med stridsyxan i högsta beredskap - men då skulle hon tyvärr inte ha betalt för det...
Vidare har vi besökt Solliden Slott. Något graciösare än Borgholm. En kunglig anda låg i luften över hela stället och vi var totalt fascinerade över att vi fick vara så nära. En gardin fladdrade i fönstret, kan det ha varit drottningen som nyss tittade ut? Vi stod länge och begrundade den kungliga krocketplanen och fantiserade om hur kungafamiljen roade sig där på eftermiddagarna. Fredric lyckades till och med röra en kunglig kratta!! Kanske var det kungen själv som tio minuter tidigare hade använt den. We'll never know........
Husse är jättestolt över att Alpha har bajsat på kungligt område.
Efter ännu en dag kom vi hem till husvagnen igen. Och blev för hundrade gången påmind om att vi fått campingens snedaste plats! Alla stödben i världen hade inte räckt för att få vagnen rak. Först när vi vevade upp stödhjulet och la hela dragstången platt på marken fick vi den någorlunda rak. Men att sitta vid ett bord i förtältet och äta var ju på egen risk så att säga... Den lånade husvagnen var inte i sitt bästa skick heller. Förutom att förtältet var sönder på sjuttioelva ställen så rasade gardiner ner, vattenkranarna lade av, lampor var trasiga, handtag på skåp fattades, det läckte oförklarligt in vatten på golvet, stödben böjdes åt olika håll och tvestjärtar kröp lite varstans. Men inte gav vi upp för det! Fram med maten på det sneda bordet bara!
"Jag passar på att ta husses stol medan han är borta"
Före åskvädret:
Efter åskvädret:
"Har jag tur så kanske det ramlar ner lite mat här!"
"Malin, ska du inte komma in och klappa mig?"
Långe Jan var inte så läskig som han såg ut. Till och med Fredric som har hemska barndomsminnen från den här fyren lyckades ta sig upp på alla 197 trappsteg!
Ölands djurpark var det roligaste Alpha har varit med om. Det tyckte de andra djuren också!
Coolaste bilden:
Det roligaste av allt var när vi tog ner förtältet och fick syn på en gigantisk padda under golvet! Stackarn måste ha suttit där hela veckan. När jag försökte peta bort ett grässtrå framför den med en pinne, för att ta kort, attackerade den mig med ett hugg! Jag slängde ifrån mig pinnen och skrek. Sen lyckades jag faktiskt (med handskar på) lyfta bort den till häcken, men på vägen gjorde den små aggressiva utfall mot mig. Livsfarlig groda ju!
Loppisfynd:
Efter en vecka på Öland var vi redo att ge oss ut i vildmarken. Vi stängde av mobilerna, tog fram kartboken och gav oss iväg mot ingenstans. Eller, vi hade faktiskt ett mål. Och det var att hitta en enslig väg som ledde till en enslig sjö i en enslig skog.
Hjärtasjön väster om Hjortkvarn uppe vid norra Vättern, där skulle vi börja leta. Efter en himlans massa små och krokiga vägar som ledde överallt utom ner till sjön, var vi just beredda att ge upp och leta någon annanstans när vi mötte ett par med en hund som gick på vägen. Vi stannade och frågade. De tipsade om en liten väg som inte fanns med på kartan, men som ledde till en bryggplats på en udde. Vi åkte dit och tada! Perfekta platsen!
Johnny träffade vi där, han hade en bryggbåt som han var ute med och han verkade vara någon sorts minichef över det hela. Han blev mest bara glad över att vi ville stå där och campa. När vi hade ställt upp husvagnen gick han fram till oss och frågade "Vill ni ha tillgång till båt?" och lånade oss nycklarna till hans eka! Kunde ju inte bli bättre. Och hade vi behövt fylla på vatten var det bara att åka hem till honom sa han, medan han förklarade var han bodde någonstans. Trevlig människa! Tänk att det finns folk som litar på varandra fortfarande. Två dagar senare kom han tillbaka och skulle ut och fiska. Vi bjöd på kaffe och han sa att vi gärna fick låna hans kanot också. Han undrade även om vi ville ha motor till båten, men det tyckte inte vi behövdes - hurtiga som vi är.
Varje morgon och kväll tog vi ett dopp i sjön, superhärligt! Även fast Fredric är en badkruka så lyckades jag få med honom varje gång. Och han ångrade sig aldrig. =) Vi var för det mesta helt ensamma, trots att den lilla stranden var anlagd och folk hade sina båtar där. Första dagen tog vi metspöna och ekan och rodde ut till en klippa med eftermiddagssol på andra sidan sjön. Vi hade tre maskar som vi mödosamt lyckats gräva upp i skogen och jag fick napp på den sista! En hyfsat stor abborre som vi åt upp senare. Men vi ville fiska mer, så planen var att ta oss upp till närmsta hus, knacka på och fråga om vi fick gräva i deras komposthög. Vi tog oss upp från klipporna, genom en bit skog, över en stor äng och upp till ett hus som låg där. Vi knackade på men ingen öppnade. Jag gick runt huset och hittade ett väldigt fint trädgårdsland... "Fredric... titta där... tror du det gör något om vi gräver pyttelite efter mask?". Fredric gick med på att stå och hålla vakt medan jag grävde. Och oj vad med mask jag hittade! När jag var klar hade jag ju plöjt jorden åt dem, så de borde vara tacksamma faktiskt.
Vi rodde hem i motvind (det lugna vädret övergick plötsligt till halv orkan) och när vi kom hem fiskade vi lite mer. Men stöld lönar sig aldrig. Vi fick ingen mer vettig fisk. På kvällen grillade vi fläskkarré och banan med choklad. Sen lärde jag Fredric rensa och filea fisken, som vi stekte och smaskade i oss som kvällsmål.
Vår badstrand
Husvagnsmys
Jag vaknade tidigt nästa morgon, gick ut och såg världens finaste soluppgång!
Vissa andra var rätt morgontrötta...
Efter morgondoppet blev det klippfrukost!
"Men vänta nu, ska de sitta där och äta utan mig??"
"Hej, kommer ni ihåg mig? Jag kan ta lite klippfrukost, det går bra!"
"Vadå gå och lägg mig? Jag har ju i princip gjort det! Titta, jag har bytt ställning helt och hållet!"
"Om jag smyger fram väldigt sakta så kanske... oops, upptäckt..."
Sista dagen spelade vi en massa Bang. Det var kul! På kvällen drog vi fram kanoten för att paddla lite. När vi dragit ner den till sjön och jag höll på att tömma den på spindelväv, gjorde jag en fasansfull upptäckt!! Det slingrade omkring en ORM i kanoten!! Jag skrek och sprang iväg till tryggheten - Fredric. Han, manlig och stark som han är, tog fram en grilltång och slängde ut ormen i sjön. Jag stod på en pall en bit bort... Kanotturen var hur härlig som helst på en helt spegelblank sjö! Men jag vågade inte gå iland på samma ställe, så vi fick kånka lite extra på kanoten sedan...
Jag hade högläsning på kvällarna ur en bok vi köpt på loppis. Kusliga Berättelser hette den och var den mest värdelösa bok man kan tänka sig. Vi läste en spökhistoria som hette Nummer 149 eller nåt liknande som handlade om en mumie som eventuellt fanns, men den var så tråkig att den inte gick att sträckläsa. Jag gjorde den lite roligare med olika röster men annars var den totalt värdelös. Det hände ingenting de första 30 sidorna och när det sedan väl hände något så visste man inte om det egentligen hände eller om det bara var huvudpersonens livliga fantasi som spelade honom ett spratt. Slutet förtäljde ingen historia överhuvudtaget.
Mer husvagnsmys!
Trots - eller kanske också tack vare - urkassa guider, otrevliga servitriser, ihopfallande husvagnar och värdelösa spökhistorier, så var den här semestern riktigt riktigt lyckad!
<3
