La bonne odeur d'une belle fleur,
Le sentiment de la pluie fraîche
et le son des gouttes qui touchent ma fenêtre,
Ce sont les choses qui parlent à mon coeur.
Quand je cours à travers la forêt,
Quand je marche le long de la mer
et le sable file sous mes pieds nus,
Ce sont les instants où je me sens vivante.
- Malin Bjernald
tisdag, september 20
torsdag, september 15
Hälsosömn för hundvalpar
Nu är den här! Den nya sovtekniken för hundvalpar som botar både nackbesvär och huvudvärk. Se och lär:
Det första man ska tänka på är att alltid ha en bra hållning under dagen. Det här sträcker ut både nacke och rygg och förbereder dig inför nattens sömn på ett hälsosamt sätt.
Sen när natten kommer är det viktigt att komma ihåg att huvudet ska ligga lågt och hårt! Det här är bra för blodcirkulationen i hela kroppen och gör att du vänjer dig vid att sova på gatan om behovet skulle uppstå. Passa också på att sträcka ut örat och benen!
Om du sover i köket kan det vara bra att försöka ta upp så mycket plats som möjligt, på det viset säkrar du att all mat som ramlar ner från köksbänken faller på dig.
När du sover utomhus är det viktigt att hålla huvudet kallt. Detta gör du enklast genom att sova upptryckt mot något metallföremål, till exempel en vattenskål. Det förebygger huvudvärk och vänjer dig dessutom vid hopklämda situationer.
Den här sovställningen rekommenderar vi starkt. Den sträcker ut och stretchar nacken på ett oerhört effektivt sätt, speciellt om du samtidigt drömmer om något fartfyllt där du slänger huvudet åt höger, samtidigt som du får ett mycket bra vidvinkelseende på sikt eftersom du sakta (eller snabbt om du vill) vänjer huvudet att böja sig bakåt.
Och sist men inte minst: undvik att benet somnar! Detta gör du enklast genom att helt enkelt sträcka ut det åt ett annat håll än vad kroppen ligger åt, då slipper du oroa dig om att någon punkt ska komma i kläm. Den här sovställningen utvecklar även böjligheten i musklerna och i längden kan den göra dig till en äkta gummivalp.
Lycka till!
onsdag, september 14
Avmålad i Paris
Idag var jag ledig i sju hela timmar (thoho!) som alltid på onsdagar, och den här dagen bestämde jag mig för att åka in till Paris. Igen. Jag tycker om Paris! Hade inte fått tag i någon som ville följa med, men ibland är det ganska skönt att utforska saker ensam också. Snart kan jag Pariskartan utantill ;) Så himla svårt är det faktiskt inte, man skulle egentligen kunna gå nästan överallt. Men för säkerhets skull har jag nu också lärt mig metrosystemet, efter ett stooooort misstag som jag gjorde i söndags! Enjoy the story:
Jag skulle till svenska kyrkan klockan tre för att träffa andra svenskar, jättekul. Men först tillbringade jag några timmar med att åka till Eiffeltornet och gå runt lite i de kvarteren. Det är lite läskigt att gå på kända platser i Paris för helt utan förvarning kan det dyka upp tre välbyggda män med K-pister, som granskar folket noga medan de patrullerar nedför gatan. Usch, tycker inte om. Hur som helst, dags att börja ta sig mot kyrkan. Klockan var halv tre så jag trodde att jag skulle hinna bra. Men det tog en kvart att ta sig till tunnelbanan! I och för sig fanns det kanske en närmare eiffeltornet, men jag vågade inte korsa k-pistarnas väg en gång till, speciellt inte eftersom det var 11e september. Och tyvärr hade jag läst lite för snabbt till vilken station jag skulle åka till för att komma till kyrkan. Jag trodde jag skulle till Couronnes, och när jag satte mig på tunnelbanan visade det sig att det var 18 stationer dit!!!! Aja, det var väl bara att finna sig i saken tänkte jag. Andra änden av Paris. Efter en halvtimme kom jag fram till Nation, där jag skulle byta till blåa linjen. Och när jag satte mig på den läste jag på väggen att det var fyra stationer till Couronnes, men vänta nu..... vad står det lite längre bort...... 19 stationer bort....... Courcelles!? NEJ! JA? Det var ju DIT jag skulle! Och när jag satt där en halvtimme till och räknade ner stationerna en efter en insåg jag att om jag hade tänkt till fem sekunder extra från början, hade jag kunnat ta tunnelbanan tre stationer åt andra hållet från Eiffeltornet. SUCK. Men aja, nu har jag i alla fall sett hela Paris från tunnelbanan! Den går utomhus rätt mycket, så jag fick en liten rundvandring kan man säga.
Okej, men nu till dagens äventyr. Hur som helst så hade jag googlat på "brevpapper Paris" (fast på franska), för jag måste köpa brevpapper så jag kan skriva brev! Helst coolt brevpapper. Och jag hittade ett företag som säljer såna saker, så chansade på att åka dit. Men det var såklart bara ett lager och ingen visste var man kunde köpa sakerna de sålde någonstans. Tydligen skriver folk inte brev i Paris, för det är totalt omöjligt att hitta brevpapper! Så nu får jag ta vanligt tråkigt blankt papper, kanske rita nåt fint, och vanliga tråkiga vita kuvert. Sorry Amanda och Camilla! C'est la vie. Ni får gärna skicka mig lite fint brevpapper om ni har det i överflöd!! ;)
Sen åkte jag till Sacre Coeur för att titta lite. Jag var förstås jättehungrig, som alltid, så det första jag gjorde var att sätta mig på en liten minirestaurang och äta en pizza (såååå gott!) samtidigt som jag skrev lite vykort. Kyparen såg arg ut men var ganska rolig, mest utan att veta om det själv tror jag. För det mesta gick han runt och viftade med armarna och sa Bonjour, jag tror det var för att försöka locka in folk som gick förbi. En gång kom det in två turister och ville äta. Kyparen blev överlycklig över att någon ville äta där (borde jag oroa mig??) och pekade hejvilt på en massa bord som förslag på var de kunde sätta sig. Men paret gick fram till ett stort bord för åtta personer och ville absolut sätta sig I MITTEN av det bordet! Kyparen förklarade att det bordet är till för större sällskap, men att de gärna får sätta sig längst in eller ytterst av bordet så att de inte ockuperar hela. Men nej, det gick paret inte med på så då gick dem. Kyparen berättade för mig sen när han stod och tittade efter dem att de senare bråkade om samma sak med restaurangen tvärs över gatan. Märkligt par... Sen helt plötsligt ropade kyparen ut något på nåt annat språk (nej, det var inte franska) och gick in och satte sig i en bil och försvann. Hmmm.... Skumt? Jag tittade försynt omkring mig, och då såg jag en annan kypare (eller om det var kocken?) som tittade fram bakom disken. Okej, ingen springnota där alltså. Attans...
När jag var 12 år blev jag avmålad i konstnärskvarteren vid Sacre Coeur. Jag tyckte aldrig riktigt om den målningen, för vid den perioden hade jag ett par glasögon som jag avskydde och tog av mig så fort jag ville känna mig fin. Men nu är den ju kul att ha, även om jag fortfarande inte känner mig fin i den. Sen var jag där några år senare igen med mamma och pappa, och då fick jag bli avmålad igen men nu blev jag riktigt nöjd med målningen! Tyvärr försvann den på något oförklarligt sätt när pappa skulle ta hand om den och se till att den inte försvann. Jag vet fortfarande inte var den är! Kanske blev den kvar på hotellrummet i Paris? Men sedan dess har jag velat göra en ny målning av mig, bara för att få känna mig fin för ett tag och för att kunna titta på den när jag blir gammal och tänka "åh, tänk när jag var ung och vacker och... ung..." eller nåt sånt annat som man kan tänkas tänka om sig själv när man blir gammal.
Jag hade egentligen inte tänkt genomföra detta idag, men jag fastnade vid en fantastisk målning som konstnären Samuel hade gjort av en kvinna med rödaktig kolkrita. Hon tittade rakt hitåt från sidan med vackra ögon, hon visade en bar axel och långt böljande hår som konstnären hade lyckats få till jättebra. När jag hade gått ett varv fastnade jag vid samma teckning igen. Samuel hade sagt 50 euro först, sen ändrat till 40 för att jag var "joli", men när jag räknade i plånboken hade jag bara 35 euro. Så jag frågade om det var möjligt att göra det för 35 euro (vilket är ganska billigt, vissa tog typ 80 euro) och Samuel log och sa "5 euro, c'est pas la vie" och då var det alltså möjligt. Även om det inte är jättebilligt heller med 35 euro, tycker jag att målningen som den blev nästan var värd mera. Och så hade vi en trevlig pratstund på franska =) Självklart (som alla fransmän) ville han bjuda mig på en kopp kaffe efteråt, men det sa jag nej till. Nej tack. Men målningen älskar jag!
Jag skulle till svenska kyrkan klockan tre för att träffa andra svenskar, jättekul. Men först tillbringade jag några timmar med att åka till Eiffeltornet och gå runt lite i de kvarteren. Det är lite läskigt att gå på kända platser i Paris för helt utan förvarning kan det dyka upp tre välbyggda män med K-pister, som granskar folket noga medan de patrullerar nedför gatan. Usch, tycker inte om. Hur som helst, dags att börja ta sig mot kyrkan. Klockan var halv tre så jag trodde att jag skulle hinna bra. Men det tog en kvart att ta sig till tunnelbanan! I och för sig fanns det kanske en närmare eiffeltornet, men jag vågade inte korsa k-pistarnas väg en gång till, speciellt inte eftersom det var 11e september. Och tyvärr hade jag läst lite för snabbt till vilken station jag skulle åka till för att komma till kyrkan. Jag trodde jag skulle till Couronnes, och när jag satte mig på tunnelbanan visade det sig att det var 18 stationer dit!!!! Aja, det var väl bara att finna sig i saken tänkte jag. Andra änden av Paris. Efter en halvtimme kom jag fram till Nation, där jag skulle byta till blåa linjen. Och när jag satte mig på den läste jag på väggen att det var fyra stationer till Couronnes, men vänta nu..... vad står det lite längre bort...... 19 stationer bort....... Courcelles!? NEJ! JA? Det var ju DIT jag skulle! Och när jag satt där en halvtimme till och räknade ner stationerna en efter en insåg jag att om jag hade tänkt till fem sekunder extra från början, hade jag kunnat ta tunnelbanan tre stationer åt andra hållet från Eiffeltornet. SUCK. Men aja, nu har jag i alla fall sett hela Paris från tunnelbanan! Den går utomhus rätt mycket, så jag fick en liten rundvandring kan man säga.
Okej, men nu till dagens äventyr. Hur som helst så hade jag googlat på "brevpapper Paris" (fast på franska), för jag måste köpa brevpapper så jag kan skriva brev! Helst coolt brevpapper. Och jag hittade ett företag som säljer såna saker, så chansade på att åka dit. Men det var såklart bara ett lager och ingen visste var man kunde köpa sakerna de sålde någonstans. Tydligen skriver folk inte brev i Paris, för det är totalt omöjligt att hitta brevpapper! Så nu får jag ta vanligt tråkigt blankt papper, kanske rita nåt fint, och vanliga tråkiga vita kuvert. Sorry Amanda och Camilla! C'est la vie. Ni får gärna skicka mig lite fint brevpapper om ni har det i överflöd!! ;)
Sen åkte jag till Sacre Coeur för att titta lite. Jag var förstås jättehungrig, som alltid, så det första jag gjorde var att sätta mig på en liten minirestaurang och äta en pizza (såååå gott!) samtidigt som jag skrev lite vykort. Kyparen såg arg ut men var ganska rolig, mest utan att veta om det själv tror jag. För det mesta gick han runt och viftade med armarna och sa Bonjour, jag tror det var för att försöka locka in folk som gick förbi. En gång kom det in två turister och ville äta. Kyparen blev överlycklig över att någon ville äta där (borde jag oroa mig??) och pekade hejvilt på en massa bord som förslag på var de kunde sätta sig. Men paret gick fram till ett stort bord för åtta personer och ville absolut sätta sig I MITTEN av det bordet! Kyparen förklarade att det bordet är till för större sällskap, men att de gärna får sätta sig längst in eller ytterst av bordet så att de inte ockuperar hela. Men nej, det gick paret inte med på så då gick dem. Kyparen berättade för mig sen när han stod och tittade efter dem att de senare bråkade om samma sak med restaurangen tvärs över gatan. Märkligt par... Sen helt plötsligt ropade kyparen ut något på nåt annat språk (nej, det var inte franska) och gick in och satte sig i en bil och försvann. Hmmm.... Skumt? Jag tittade försynt omkring mig, och då såg jag en annan kypare (eller om det var kocken?) som tittade fram bakom disken. Okej, ingen springnota där alltså. Attans...
När jag var 12 år blev jag avmålad i konstnärskvarteren vid Sacre Coeur. Jag tyckte aldrig riktigt om den målningen, för vid den perioden hade jag ett par glasögon som jag avskydde och tog av mig så fort jag ville känna mig fin. Men nu är den ju kul att ha, även om jag fortfarande inte känner mig fin i den. Sen var jag där några år senare igen med mamma och pappa, och då fick jag bli avmålad igen men nu blev jag riktigt nöjd med målningen! Tyvärr försvann den på något oförklarligt sätt när pappa skulle ta hand om den och se till att den inte försvann. Jag vet fortfarande inte var den är! Kanske blev den kvar på hotellrummet i Paris? Men sedan dess har jag velat göra en ny målning av mig, bara för att få känna mig fin för ett tag och för att kunna titta på den när jag blir gammal och tänka "åh, tänk när jag var ung och vacker och... ung..." eller nåt sånt annat som man kan tänkas tänka om sig själv när man blir gammal.
Jag hade egentligen inte tänkt genomföra detta idag, men jag fastnade vid en fantastisk målning som konstnären Samuel hade gjort av en kvinna med rödaktig kolkrita. Hon tittade rakt hitåt från sidan med vackra ögon, hon visade en bar axel och långt böljande hår som konstnären hade lyckats få till jättebra. När jag hade gått ett varv fastnade jag vid samma teckning igen. Samuel hade sagt 50 euro först, sen ändrat till 40 för att jag var "joli", men när jag räknade i plånboken hade jag bara 35 euro. Så jag frågade om det var möjligt att göra det för 35 euro (vilket är ganska billigt, vissa tog typ 80 euro) och Samuel log och sa "5 euro, c'est pas la vie" och då var det alltså möjligt. Även om det inte är jättebilligt heller med 35 euro, tycker jag att målningen som den blev nästan var värd mera. Och så hade vi en trevlig pratstund på franska =) Självklart (som alla fransmän) ville han bjuda mig på en kopp kaffe efteråt, men det sa jag nej till. Nej tack. Men målningen älskar jag!
torsdag, september 8
Söt!
Jag tränade Gavottes lite idag, vi övade bland annat på "coucher" (ligg) och "la patte" (räcka tass) som hon börjar kunna riktigt bra nu. När vi var klara lekte hon lite och sen gick jag och satte mig på golvet. Då kom hon och lade sig i mitt knä (frivilligt!) och somnade. Urgulligt!
Published with Blogger-droid v1.7.4
Du är aldrig för liten för världen
När världen tycks för stor för dig,
när natten känns för svart att vandra i,
när du blir rädd eller gråter i ett hörn,
när vinden tar alla skogens löv till fånga:
Leta efter månens spegelbild i bäcken,
se hur nära dina drömmar kan vara.
När allt känns orättvist och solen inte ler,
när du tror att du går ensam på stigen,
när marken verkar falla under dina fötter,
ta fram styrkan jag vet du har där inne:
Världen kanske tycks stor för dig,
men du är aldrig för liten för världen.
- Malin Bjernald
när natten känns för svart att vandra i,
när du blir rädd eller gråter i ett hörn,
när vinden tar alla skogens löv till fånga:
Leta efter månens spegelbild i bäcken,
se hur nära dina drömmar kan vara.
När allt känns orättvist och solen inte ler,
när du tror att du går ensam på stigen,
när marken verkar falla under dina fötter,
ta fram styrkan jag vet du har där inne:
Världen kanske tycks stor för dig,
men du är aldrig för liten för världen.
- Malin Bjernald
onsdag, september 7
Besökt Paris!
Jag bor ju som sagt i Colombes, en liten bit utanför Paris. På onsdagar är jag ledig cirka sex timmar så idag bestämde jag möte med Caesar (som jag träffade i Vichy och som nu pluggar i Paris) och besökte Paris för första gången i år =) Det tog mig bara 10 minuter att åka in till centrum med tåget. Vi åt lunch och promenerade en massa. Det var kul!
Caesar beställde en "pizza surprize" och överlät alltså valet av pålägg till kockens dagshumör.
Clotilde och Gavottes på långpromenad.
söndag, september 4
Je suis arrivé
I onsdags kom jag till familjen i Colombes, en liten "ville" utanför Paris (det tar 15 minuter med tåg till Paris). Familjen består av mamman Charlotte 35, Clotilde 9, Augustin 7 och Grégoire 5. Och i fredags skaffade de dessutom en liten hundvalp på tre månader, Gavottes! Det är en svart labrador och han är supersöt, och dessutom både rumsren och tydligen van att vara själv.
Det går bättre och bättre med språket, jag har lärt mig otroligt mycket på bara de dagar jag har varit här och förstår nu det mesta av vad som sägs även när de inte pratar direkt till mig. Men det är fortfarande svårt ibland att förstå vad barnen säger för de använder många ord som jag inte kan ännu. Men jag tror jag lär mig så småningom... jag lär mig nya ord varje dag.
Det verkar vara en väldigt bra familj och mamman är bra. Hon ser till att barnen städar efter sig och plockar undan tallrikarna från bordet och sånt. Det är bra! Men jag är lite orolig för Gavottes. De två pojkarna är lite rädda för henne så de ropar "nej!" så fort hon kommer i närheten av dem, vilket jag tror förvirrar henne. Överlag så ropar folk mer "nej" än säger att hon är duktig. Men Gavottes gillar mig, det märks.
Nu ska vi gå till parken!
Det går bättre och bättre med språket, jag har lärt mig otroligt mycket på bara de dagar jag har varit här och förstår nu det mesta av vad som sägs även när de inte pratar direkt till mig. Men det är fortfarande svårt ibland att förstå vad barnen säger för de använder många ord som jag inte kan ännu. Men jag tror jag lär mig så småningom... jag lär mig nya ord varje dag.
Det verkar vara en väldigt bra familj och mamman är bra. Hon ser till att barnen städar efter sig och plockar undan tallrikarna från bordet och sånt. Det är bra! Men jag är lite orolig för Gavottes. De två pojkarna är lite rädda för henne så de ropar "nej!" så fort hon kommer i närheten av dem, vilket jag tror förvirrar henne. Överlag så ropar folk mer "nej" än säger att hon är duktig. Men Gavottes gillar mig, det märks.
Nu ska vi gå till parken!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
