Små saker som förgyller dagen

En man runt 50 år står framför mig i kön på ICA.

Kassörskan: Så där, det blir 84 kronor.

Mannen sträcker tankspritt fram handen. Kassörskan tittar på den och ser fundersam ut.

Kassörskan: Alltså, jag menar att Du ger Mig pengar...

Mannen (väcks från dagdrömmen): Jaha, just det ja.

Mannen plockar fram plånboken och betalar.

Det är så tacksamt att blogga när det finns såna här människor som går runt på vår planet. <3

En annan rolig grej. Jag var på bio igår med en kompis och såg Hunger Games (en riktigt bra film förresten!). När alla gått och vi reste oss fick jag syn på något väldigt roligt. Bland alla blåa stolar i salongen fanns en som av någon anledning var röd. Det kan ju inte vara något annat än ett misstag, eller? Ska vi leka med tanken på hur det gick till? Ja det ska vi.

Året är 1997. Fem killar jobbar med att skruva fast stolsdynor i biosalongerna på filmstaden.

Göte: Hörni grabbar, var det blå eller röda stolar vi håller på med i salong ett?

Åke: Det var ju Håkans uppgift att hålla koll på det.

Håkan: Ja jag är färgblind så jag vet inte. Fråga Börje.

Börje: Ööh... vet inte, men jag tror det var röda. Ja, det var det. Ta en röd.

I salong ett:

Göte: Fan, lampan funkar inte. Det är nog strömavbrott.

Åke: Äh, vi känner oss fram. Det är ju inte så komplicerat.

De skruvar fast stolen i mörker och sedan kommer Börje in med en ficklampa.

Börje: Blev det bra eller? Nu är vi väl klara här va.

Göte: Jarå. Lys hitåt så vi ser att det är rätt färg.

Börje lyser i salongen.

Göte: Visst är det rätt?

Åke: Fråga inte mig, jag är färgblind.

Börje: Jag med.

Göte: Äh, vad fan. Jag med, men det blir nog skitbra.

Andra grejer som samma grabbgäng konstruerat kan ni läsa om här.

Nu var ju rubriken till det här inlägget "Små saker som förgyller dagen". Och på det temat har jag lite mer att bjuda på.

Den här fick mamma för länge sedan, troligtvis när jag försökte hamna på plussidan och slippa plocka ur diskmaskinen på kvällen eller något liknande. Den sitter uppsatt på hennes garderobsdörr fortfarande så hon måste ha tyckt om den =)

Jag har en grej som förgyller min dag nästan varje dag. Tro det eller ej, men det är den här flaskan:

Jag går och öppnar locket ibland, bara för att lukta på den. Det måste vara den godaste doften i världen!! Seriöst, om jag skulle dö och bara fick känna en enda sista doft, skulle jag välja doften från Worcestershiresås. Helt underbar.

Och enligt temat införskaffade jag den här väggprydnaden nyligen:

Johanna var hemma hos mig i onsdags, en klar dagsförgyllare! Vi pratade, gjorde pastasallad och såg på film. Inte för att skryta, men pastasalladen vi gjorde var faktiskt den bästa ever. Den kanske inte ser så god ut, men den var fantastisk! Ingredienserna: pasta, ugnsbakad lax, avokado, gula körsbärstomater, sallad, fetaost, soltorkade tomater, pinjenötter och en underbar röra av soltorkade tomater och oliver. Jag säger bara en sak: prova den!

Till sist vill jag bjuda på en bild som symboliserar gårdagen. Lyckas ingen annan förgylla din dag, gör det själv!

Till min framtida man

Nej, jag är varken förlovad eller har någon potentiell framtida man. Men jag vill bara berätta en sak ändå.

Det är de här ringarna jag vill ha och inga andra! (Eller okej, eftersom dessa inte är i rätt storlek så blir det ju tekniskt sett andra ringar, men du förstår poängen). Jag upptäckte denna vackra kombination i förrgår i butiken och blev helt såld. Det kändes så Malin när jag tog dem på mig! Jag vill gärna ha en enstensring, och den här är perfekt eftersom den är snygg men ändå inte är i vägen för mycket, plus att den matchar med en alliansring. Dessutom är ringarna av mitt favoritmärke Engelbert.

Varför tar jag då upp det här nu? Jo, jag ser alltför många skräckexempel där killar kommer in och ska "överraska" tjejen med ett frieri och en ring. Nu är jag lite orättvis kanske, för det är ju supergulligt av dem! Och jag skulle såklart också bli jätteglad av en sån överraskning, men det är inte poängen. Om man får en ring av sin kille kommer man troligen inte vilja byta den till en annan. Men man ska ju ha den här ringen hela livet! Den är något som måste väljas med omsorg. Man måste känna av, är det min stil, är den tillräckligt ovanlig eller kommer jag tröttna på den, går den att matcha med en annan ring...

Så nu säger jag redan i förväg, att jag vill ha dessa två ringar i rödguld. Okej? Självklart läser min blivande man igenom alla gamla blogginlägg innan han ska fria, eller så följer han min blogg redan nu i förebyggande syfte. Eller inte. Aja. För säkerhets skull får du två bilder till:

Fast vi är inte riktigt klara där. Jag är ju tjej, så det är möjligt att jag om ett år eller två kommer att ändra åsikt och ha två andra ringar som favoriter. Lyckligtvis planerar jag inte att gifta mig just nu, så det går bra att ändra sig. Men när du ska fria om sisådär fem år eller så, skaffa lite koll först på vad jag vill ha för ring. Eller varför inte fria i en juvelaffär? Vilken grej!

Jag är så glad att vi haft den här diskussionen nu.

Puss <3

Några av mina gamla dikter

På Vägen

Höstens färger mörknar
Jag ser på dig där du går
Himlen öppnar sig för regn
Jag undrar vad du tänker på, hur du mår
Dropparna faller men jag står stilla
Ibland tittar du upp och möter min blick
Det är kallt, solen fryser
Jag tänker ofta på när det sa klick
Du tappar något i gruset
Det som är ditt börjar bli mitt
Ett gammalt sår, det behövs inte mer
Det som är mitt börjar bli ditt
Titta på mig, titta inte ner
Gränsen mellan oss suddas ut
Jag springer ikapp dig innan vägen tar slut.
Av Malin Bjernald, oktober 2010

Vem tänder stjärnorna?

Det är för mycket som händer,
jag kan inte ens tänka klart.
Jag tänker på elden du tänder,
jag hoppas jag kan flytta snart.
Jag drömmer om en skola jag ska till,
jag önskar jag kunde flyga vart jag vill.
Jag drömmer om att jag ska kunna förstå,
hur det kan vara olika saker vi vill nå.
Jag tänker på jobb och på kunder
och att det finns tid att sova är ett under.
Det är så otroligt mycket jag vill,
att jag ibland har svårt att sitta still.
Att se mitt liv i andras händer,
att inte vara där när vinden vänder.
Jag vet inte vad som händer då,
vill jag ens veta vad det är jag hoppas på?
Av Malin Bjernald, juni 2010

Va med mig

Tänker tillbaka på några blickar du gav,
de där som för alltid kommer att finnas kvar.
Det kändes så bra när du kramade mig hårt,
även om det nu är just det som känns svårt.
Minnena finns där nästan kristallklara,
det är omöjligt för mig att bara låta de vara.
En kväll blev du gladare av att jag höll din hand,
jag tror fortfarande, att ingenting kan bryta vårt band.
Jag önskar igen att jag kunde få vara hos dig.
Jag förstår verkligen inte, varför du inte vill vara med mig…
Av Malin Bjernald, maj 2010

you and me

There was no reason for us to be,
there is no meaning of you and me.
Somebody told me to go,
but now I miss you so.

What we are is what we are,
you know we could have gone far.
What I am is what I am,
and sometimes I think damn…

As the darkness falls over the world,
I have nothing more to say.
When the darkness falls over the world,
why didn't you as well stay?
Av Malin Bjernald, mars 2010

Är det?

Varför är jorden grön,
när allting ändå dör?
Varför tittar vi på sjön,
när himlen är precis ovanför?
Hur många droppar har ett skyfall,
väger tårar mer än vatten?
Följer allting en viss mall,
suddas vi ut och börjar om på natten?
Kan vi glömma sånt vi ser,
eller förtränga det vi redan vet?
Hur ofta kan man få utan att vilja få mer,
hur länge kan man bevara en hemlighet?
Det skulle gå så fort för nån att ta,
något jag inte ens har.
Men är det sant det du sa,
om att du alltid vill ha mig kvar?
Av Malin Bjernald, mars 2010

En dans

Natten var ljus men rummet mörkt, inte sig likt.
Du gick fram till datorn för att hitta nån viss musik.
Jag skulle tända lampan men du sa nej,
det är mysigare så här, tänd den ej.
Okej tänkte jag och undrade tyst
om du hade ändrat dig och orden du sagt nyss.
Levde jag i en verklighet, det vet jag inte ännu
Takten började men jag räknade bara till sju.
På det åttonde slaget tänkte jag igen
Varför inte ta vara på denna stund i himmelen.
Av Malin Bjernald, februari 2010

En blick

Om jag skulle få åka tillbaka i tiden och uppleva en stund
då skulle jag antagligen inte tveka en sekund.
Jag har många fina stunder att bevara,
även om de sedan många år är begravda.
Jorden den snurrar så snabbt ibland,
tänk om jag bara kunde sträcka ut en hand
och stoppa tiden för en minut,
för att få se hur världen då såg ut.
Mitt minne är bra men om jag ändå fick
återuppleva den dagen och igen möta din blick.
Nu skulle kanske minuten vara mer värd än då,
fast den är fortfarande ett magiskt ögonblick av få.
Av Malin Bjernald, februari 2010