Några av mina gamla dikter

På Vägen

Höstens färger mörknar
Jag ser på dig där du går
Himlen öppnar sig för regn
Jag undrar vad du tänker på, hur du mår
Dropparna faller men jag står stilla
Ibland tittar du upp och möter min blick
Det är kallt, solen fryser
Jag tänker ofta på när det sa klick
Du tappar något i gruset
Det som är ditt börjar bli mitt
Ett gammalt sår, det behövs inte mer
Det som är mitt börjar bli ditt
Titta på mig, titta inte ner
Gränsen mellan oss suddas ut
Jag springer ikapp dig innan vägen tar slut.
Av Malin Bjernald, oktober 2010

Vem tänder stjärnorna?

Det är för mycket som händer,
jag kan inte ens tänka klart.
Jag tänker på elden du tänder,
jag hoppas jag kan flytta snart.
Jag drömmer om en skola jag ska till,
jag önskar jag kunde flyga vart jag vill.
Jag drömmer om att jag ska kunna förstå,
hur det kan vara olika saker vi vill nå.
Jag tänker på jobb och på kunder
och att det finns tid att sova är ett under.
Det är så otroligt mycket jag vill,
att jag ibland har svårt att sitta still.
Att se mitt liv i andras händer,
att inte vara där när vinden vänder.
Jag vet inte vad som händer då,
vill jag ens veta vad det är jag hoppas på?
Av Malin Bjernald, juni 2010

Va med mig

Tänker tillbaka på några blickar du gav,
de där som för alltid kommer att finnas kvar.
Det kändes så bra när du kramade mig hårt,
även om det nu är just det som känns svårt.
Minnena finns där nästan kristallklara,
det är omöjligt för mig att bara låta de vara.
En kväll blev du gladare av att jag höll din hand,
jag tror fortfarande, att ingenting kan bryta vårt band.
Jag önskar igen att jag kunde få vara hos dig.
Jag förstår verkligen inte, varför du inte vill vara med mig…
Av Malin Bjernald, maj 2010

you and me

There was no reason for us to be,
there is no meaning of you and me.
Somebody told me to go,
but now I miss you so.

What we are is what we are,
you know we could have gone far.
What I am is what I am,
and sometimes I think damn…

As the darkness falls over the world,
I have nothing more to say.
When the darkness falls over the world,
why didn't you as well stay?
Av Malin Bjernald, mars 2010

Är det?

Varför är jorden grön,
när allting ändå dör?
Varför tittar vi på sjön,
när himlen är precis ovanför?
Hur många droppar har ett skyfall,
väger tårar mer än vatten?
Följer allting en viss mall,
suddas vi ut och börjar om på natten?
Kan vi glömma sånt vi ser,
eller förtränga det vi redan vet?
Hur ofta kan man få utan att vilja få mer,
hur länge kan man bevara en hemlighet?
Det skulle gå så fort för nån att ta,
något jag inte ens har.
Men är det sant det du sa,
om att du alltid vill ha mig kvar?
Av Malin Bjernald, mars 2010

En dans

Natten var ljus men rummet mörkt, inte sig likt.
Du gick fram till datorn för att hitta nån viss musik.
Jag skulle tända lampan men du sa nej,
det är mysigare så här, tänd den ej.
Okej tänkte jag och undrade tyst
om du hade ändrat dig och orden du sagt nyss.
Levde jag i en verklighet, det vet jag inte ännu
Takten började men jag räknade bara till sju.
På det åttonde slaget tänkte jag igen
Varför inte ta vara på denna stund i himmelen.
Av Malin Bjernald, februari 2010

En blick

Om jag skulle få åka tillbaka i tiden och uppleva en stund
då skulle jag antagligen inte tveka en sekund.
Jag har många fina stunder att bevara,
även om de sedan många år är begravda.
Jorden den snurrar så snabbt ibland,
tänk om jag bara kunde sträcka ut en hand
och stoppa tiden för en minut,
för att få se hur världen då såg ut.
Mitt minne är bra men om jag ändå fick
återuppleva den dagen och igen möta din blick.
Nu skulle kanske minuten vara mer värd än då,
fast den är fortfarande ett magiskt ögonblick av få.
Av Malin Bjernald, februari 2010