:)

Nu har jag fått en egen handduk på nya jobbet! Ville bara berätta det.

Lycklig.

Published with Blogger-droid v1.6.9

Att rädda liv för en hamburgare

Saker känns bättre när jag skriver ner dem. Så därför tänker jag berätta vad jag varit med om idag.

Jag var på jobbet i Fältöversten och skulle gå på lunch. Just idag hade jag ingen matlåda och var tvungen att gå och köpa en hamburgare på kiosken utanför vid Karlaplan. När jag står och precis har sagt vad jag vill ha hör jag hur någon ropar "oj!" och jag vänder mig om. Då ser jag hur en gammal tant ramlar av stolen åt vänster och slår i huvudet i de hårda stenplattorna på marken. Jag rusar fram för att hjälpa henne upp, men ser att det blöder från huvudet. Några andra springer också fram och hjälper henne att lägga sig på rygg. Hon håller sig för huvudet.

Jag försöker se hur mycket hon blöder och om jag ska ringa ambulansen. Men då börjar blodet forsa ut från huvudet. Mer och mer och mer! Ni vet som i filmer när någon blir skjuten i huvudet och hur blodet sprider sig på marken runt huvudet. Jag får fram min mobil snabbt och ringer 112. De ska skicka en ambulans. En sjuksköterska ringer upp mig en minut senare och jag frågar vad jag ska göra. Två andra personer, en man och en kvinna, håller hennes huvud och trycker med hushållspapper för att försöka stoppa blodet. Sjuksköterskan frågar mig saker.

Sen sätter jag mig vid tanten och börjar prata med henne så att hon ska hålla sig vaken. De andra börjar också prata, ställa frågor till henne. Hon är 92 år gammal. Hon har barnbarn. Hon är 92 år gammal - igen och tre gånger till. Vi säger att hon ska hålla sig stilla men hon är rädd och viftar med händerna. Jag tar hennes hand och kramar den. Efter en stund säger hon "Nej, jag orkar inte" och sluter ögonen. Jag blir jätterädd, frågar vad hon heter men hon svarar inte. Sen vaknar hon till igen och jag upprepar frågan. "Karin". Hon har jätteont, tror att hon ska dö. Jag tror också att hon ska dö. Hon säger flera gånger att vi ska lämna henne, frågar om vi har tid att vara här, säger att hon vill dö för hon är ändå så gammal. Men när mannen som håller hennes huvud byter ställning blir hon rädd och frågar "Lämnar ni mig nu?" Men vi säger att vi inte tänker lämna henne, att vi kommer att vara med henne tills ambulansen kommer och att allt kommer att bli bra. Men jag trodde inte på det. Hon blödde så mycket.

När ambulansen kom till rondellen sprang jag dit och visade vägen. Tre män tog hand om henne och de hjälpte henne upp på en bår. Jag frågade den ena om hon skulle klara sig och han sa att det skulle hon. Sen satte jag mig ned och grät.

Sen kom jag på att jag hade beställt en hamburgare. Jag hade ingen lust att äta, men var tvungen eftersom jag skulle jobba i butiken sen helt själv i tre timmar. Jag gick fram till kiosken och tog upp plånboken, helt skakig. Jag måste ha sett chockad ut. Och kioskmannen räckte mig hamburgaren och sa:
"Ta den du. Det har du förtjänat."

Jag är fortfarande rädd.

Nu är den kokta steken fläsk

Idag sorterade jag mina smycken. Eftersom jag aldrig har gjort detta förut, hittade jag en himla massa roliga saker jag faktiskt gick omkring med bland folk förr i tiden - eller vad sägs om stora knallrosa örhängen, en ring som är en klocka, en hjärtberlock med bilder på Zenda inuti eller ett halsband som talar om vilket humör jag är på? Tema rosa var det tydligen som gällde. (Det är det i ofs fortfarande). Jag hittade också riktigt fina smycken som jag inte visste att jag hade - bland annat ett jättefint pärlhalsband, en vitguldsring, några snygga silverhängen och diverse ädelstenar.

Hur som helst lyckades jag ta mig igenom röran och göra fint i mitt slöjdtillverkade smyckeskrin från högstadiet. Hälften av bijouterierna slängdes i papperskorgen och andra halvan åkte upp på vinden. Tufft. Det känns lite som att jag tappat smöret och sålt pengarna.

Blogginlägg med cykeltema

Ja, det blev med cykeltema nu. Hoppas det passar. Men jag ska inte skriva om cyklar egentligen, jag råkade bara ha några bilder som jag ville visa...

Nu ska jag inte inleda med att förklara varför jag inte bloggat på länge, för det är tråkigt. Tråkig inledning. Här kommer en annan:

Titta! En sprillans ny vägmålning! 30 sekunder gammal vid fototillfället. Coolt va?

Okej, den här ekorren kanske är coolare. När jag och Caesar (som besökte mig från Frankrike) var på Skansen skuttade den här ekorren fram till oss och frågade om vi hade något ätbart. En snäll japan hade nötter i fickan som vi fick mata ekorren med.

Men vad sägs om den här då? En grindcykel. Undrar om man kan motionera på den...

Mitt liv del 1: jobbet
Jag har ju börjat jobba i guldsmedsbutik nu. Jättekul! Men stressigt ibland såklart när det är mycket kunder och jag står ensam. Igår var det tre tanter som pratade med mig på precis samma gång och alla tre stirrade på mig ilsket från olika håll och förväntade sig att jag skulle svara på just deras fråga först. Men jag känner verkligen att jag trivs med det här jobbet, det är det jag vill göra! Förutom teatern då förstås. Det är så roligt att hjälpa folk välja smycken och få berätta om guld, silver och ädelstenar och sånt som många frågar om. Äntligen jobbar jag med något jag verkligen vill. Även om det bara blir halvtid i sommar.

De här örhängena har jag tittat på länge. Det är guld och fem stenar: turmalin, peridot, citrin, topas och ametist. Vill ha! De kostar bara drygt 3 000 kr.................................
Tidig födelsedagspresent någon??

Mitt liv del 2: skolan
Ja, den är härlig. Jag älskar verkligen att gå på Calle Flygare och om jag bara hade ett år kvar att leva, då skulle jag gå på den skolan. Jag älskar min klass! Den består av underbart underbara människor som jag alltid kommer att vilja ha nära och jag hoppas att vi får ytterligare ett underbart år tillsammans på Calle!

Så här såg stackars Zenda ut för två veckor sedan. Först var det höger bakben, sedan vänster som hon fick en inflammation i. Nu, två penicillinkurer senare och en veckas friskhet fick hon ont i höger framtass. Men matte sa att hon mår bättre idag, så det var nog bara en stukning. Men så ynklig hon ser ut här till vänster...

Alltså, give me a break. Här ställer man en snygg lila cykel med en sprillans ny korg, en glänsande hjälm och en utstrålning som lyser "används med kärlek" och så häftar någon obildad typ fast den här lappen på styret. "Vi avser att omhänderta... 6 juni bla bla...", jo tjena. NI KOMMER ALDRIG ÅT MIN CYKEL! Hör ni det? Den ska med mig in i graven!! Och hur många gånger ni försöker knäcker ni ändå aldrig mitt kodlås. Moahahahaha...

Mitt liv del 3: bror
Status: Fortfarande borta.
Kännetecken: Springer troligen runt i Seattle med en bunt vykort i handen, i jakten på en brevlåda. Och har gjort det i sex månader.
Min plan: Åka dit i juni och hämta vykorten inklusive mitt födelsedagskort. Passa på att under tiden titta på när Mattias tar sin graduation. Förhoppningsvis med en rolig blå tygdräkt och en stor hatt på sig.

Mitt liv del 4: Elina
Bodil har äntligen fått adoptera! Lilla Elina från Nigeria bor nu i Sverige och verkar trivas riktigt bra. Hon är otrooooligt söt och rolig! Ett underbart litet underbarn! Charmar allt och alla. Jag känner mig väldigt glad och tycker att det ska bli fantastiskt roligt att få se henne växa upp <3

Mitt liv just nu:
På agendan idag:

1. Prata med Mattias i telefon
2. Jobba på Informus
3. Sushidejt med Lina om två timmar och 12 minuter
4. Mer jobb på Informus
5. Mamma kanske hälsar på mig här, hon är i stan
6. Ännu mer jobb på Informus
7. Besöka Bodil kanske? Fast Elina är förkyld, så det kan vara en mindre bra idé...

Och kom ihåg:

"Mest bortkastad av alla dagar är den då man inte lett"

Jag älskar dig.