Att rädda liv för en hamburgare

Saker känns bättre när jag skriver ner dem. Så därför tänker jag berätta vad jag varit med om idag.

Jag var på jobbet i Fältöversten och skulle gå på lunch. Just idag hade jag ingen matlåda och var tvungen att gå och köpa en hamburgare på kiosken utanför vid Karlaplan. När jag står och precis har sagt vad jag vill ha hör jag hur någon ropar "oj!" och jag vänder mig om. Då ser jag hur en gammal tant ramlar av stolen åt vänster och slår i huvudet i de hårda stenplattorna på marken. Jag rusar fram för att hjälpa henne upp, men ser att det blöder från huvudet. Några andra springer också fram och hjälper henne att lägga sig på rygg. Hon håller sig för huvudet.

Jag försöker se hur mycket hon blöder och om jag ska ringa ambulansen. Men då börjar blodet forsa ut från huvudet. Mer och mer och mer! Ni vet som i filmer när någon blir skjuten i huvudet och hur blodet sprider sig på marken runt huvudet. Jag får fram min mobil snabbt och ringer 112. De ska skicka en ambulans. En sjuksköterska ringer upp mig en minut senare och jag frågar vad jag ska göra. Två andra personer, en man och en kvinna, håller hennes huvud och trycker med hushållspapper för att försöka stoppa blodet. Sjuksköterskan frågar mig saker.

Sen sätter jag mig vid tanten och börjar prata med henne så att hon ska hålla sig vaken. De andra börjar också prata, ställa frågor till henne. Hon är 92 år gammal. Hon har barnbarn. Hon är 92 år gammal - igen och tre gånger till. Vi säger att hon ska hålla sig stilla men hon är rädd och viftar med händerna. Jag tar hennes hand och kramar den. Efter en stund säger hon "Nej, jag orkar inte" och sluter ögonen. Jag blir jätterädd, frågar vad hon heter men hon svarar inte. Sen vaknar hon till igen och jag upprepar frågan. "Karin". Hon har jätteont, tror att hon ska dö. Jag tror också att hon ska dö. Hon säger flera gånger att vi ska lämna henne, frågar om vi har tid att vara här, säger att hon vill dö för hon är ändå så gammal. Men när mannen som håller hennes huvud byter ställning blir hon rädd och frågar "Lämnar ni mig nu?" Men vi säger att vi inte tänker lämna henne, att vi kommer att vara med henne tills ambulansen kommer och att allt kommer att bli bra. Men jag trodde inte på det. Hon blödde så mycket.

När ambulansen kom till rondellen sprang jag dit och visade vägen. Tre män tog hand om henne och de hjälpte henne upp på en bår. Jag frågade den ena om hon skulle klara sig och han sa att det skulle hon. Sen satte jag mig ned och grät.

Sen kom jag på att jag hade beställt en hamburgare. Jag hade ingen lust att äta, men var tvungen eftersom jag skulle jobba i butiken sen helt själv i tre timmar. Jag gick fram till kiosken och tog upp plånboken, helt skakig. Jag måste ha sett chockad ut. Och kioskmannen räckte mig hamburgaren och sa:
"Ta den du. Det har du förtjänat."

Jag är fortfarande rädd.