var miljonte människa

I sverige finns det sju personer som heter Malin och som är födda samma dag som jag. Samma år, samma månad och samma dag. Sju personer på nio komma fem miljoner. Och idag träffade jag en av dem.

Hon kom in i butiken, handlade och när hon fyllde i kortet för att bli medlem skulle jag skriva hennes personnummer i datorn. Jag trodde först jag läste fel så jag frågade henne om de sex sista siffrorna. "Vad häftigt, det är ju samma som jag!" utbrast jag och hon tyckte det var lite roligt (fast uppenbarligen inte lika roligt som jag). Så fyllde jag i personnumret och tänkte samtidigt att det skulle inte förvåna mig om hon heter Malin också... Så jag sneglar på kortet hon fyller i igen och ser namnet: Malin. "Nej men skojar du, jag heter ju också Malin!" utbrast jag igen. Hon skrattade till men det kändes mest som att hon började fundera på om jag var någon konstig stalker eller något som hittade på alltihop. Så jag släppte ämnet och tog betalt istället.

Sen när jag satt på tåget började jag tänka på det där. Om det finns sju personer i hela Sverige som går runt med samma namn och siffror som jag, vi kan säga nio och en halv för enkelhetens skull. Då är chansen en på miljonen att vi skulle råka stöta på varandra. Ungefär som att vinna på lotto.

Men tänk hur många miljonte människor vi träffar utan att veta om det då?? Varje dag kanske vi går förbi en av nio människor som skulle kunna vara vår själsfrände, och vi kanske bara ger varandra en blick om ens det?? Därför ska jag från och med nu börja hälsa på alla jag ser. Inleda en konversation kanske, om ni vet det där vanliga (namn efternamn, personnummer, utbildning, längd, favoritdjur, matvanor, skostorlek...). Eller kanske inte.

Men tänk vad bättre världen skulle bli då om vi började hälsa på varandra mer? I alla fall var miljonte människa. Jag tycker i alla fall att den personen är värd ett leende.