var miljonte människa

I sverige finns det sju personer som heter Malin och som är födda samma dag som jag. Samma år, samma månad och samma dag. Sju personer på nio komma fem miljoner. Och idag träffade jag en av dem.

Hon kom in i butiken, handlade och när hon fyllde i kortet för att bli medlem skulle jag skriva hennes personnummer i datorn. Jag trodde först jag läste fel så jag frågade henne om de sex sista siffrorna. "Vad häftigt, det är ju samma som jag!" utbrast jag och hon tyckte det var lite roligt (fast uppenbarligen inte lika roligt som jag). Så fyllde jag i personnumret och tänkte samtidigt att det skulle inte förvåna mig om hon heter Malin också... Så jag sneglar på kortet hon fyller i igen och ser namnet: Malin. "Nej men skojar du, jag heter ju också Malin!" utbrast jag igen. Hon skrattade till men det kändes mest som att hon började fundera på om jag var någon konstig stalker eller något som hittade på alltihop. Så jag släppte ämnet och tog betalt istället.

Sen när jag satt på tåget började jag tänka på det där. Om det finns sju personer i hela Sverige som går runt med samma namn och siffror som jag, vi kan säga nio och en halv för enkelhetens skull. Då är chansen en på miljonen att vi skulle råka stöta på varandra. Ungefär som att vinna på lotto.

Men tänk hur många miljonte människor vi träffar utan att veta om det då?? Varje dag kanske vi går förbi en av nio människor som skulle kunna vara vår själsfrände, och vi kanske bara ger varandra en blick om ens det?? Därför ska jag från och med nu börja hälsa på alla jag ser. Inleda en konversation kanske, om ni vet det där vanliga (namn efternamn, personnummer, utbildning, längd, favoritdjur, matvanor, skostorlek...). Eller kanske inte.

Men tänk vad bättre världen skulle bli då om vi började hälsa på varandra mer? I alla fall var miljonte människa. Jag tycker i alla fall att den personen är värd ett leende.

En sån här skulle jag vilja ha just nu.

Mattias, du kan väl fylla år idag igen?!

Published with Blogger-droid v2.0.4

Bästa raggningsrepliken... inte

Jag öppnar dörren till trapphuset och ser två snygga killar som håller på att laga lampan. De ler flirtigt mot mig och jag tänker att nu måste jag säga något riktigt bra och originellt.
Malin: Lagar ni lampan?
Killarna (i kör): Japp.
End of discussion.


Bra jobbat! En pizza på det här så är kvällen gjord.

Ännu en lunch...

Det verkar inte vara så populärt att ställa frågor till folk nuförtiden. Igår skulle jag äta utställarlunch på mässan.
Malin: Ingår cola till maten?
Personal 1: Ja, men det finns bara där uppe. Här nere finns vatten och saft, och vi vill inte att ni springer upp och ner här.
Malin (orkar inte diskutera): Okej...
Går fram till maten: köttbullar och potatismos.
Malin: Finns det vanlig potatis? Jag är laktosintolerant.
Personal 2: Det finns där uppe, men...
Malin: ... Men ni vill inte att man springer upp och ner?
Personal 2: Nej, just det.
Malin: Nähä...
Hej laktostablett.


Jag kanske borde börja bunkra laktostabletter... Om det ska fortsätta i den här takten menar jag.

Stabilt...

Gick förbi den här skylten på väg till teatern. Man undrar ju vilka crazy saker som försiggår bakom de där grindarna...

Roligt

Igår

Jag firade min fasters mamma som fyllde 70. Kvällen började så här:

 Inte helt fel...

Och fortsatte sedan så här...

 Portionerna var små men mättande...

Och det här är när det börjar spåra ur:

 Stinas partyknep: hur man kan läsa skarpt utan glasögon. Håll vänster tumme mot vänster pekfinger, sätt sedan höger pekfinger emot så att ett triangelhål bildas. Titta med ena ögat in i triangeln så ser du skarpt.
Det funkade faktiskt! Men det såg otroligt dumt ut och vi låg dubbelvikta av skratt. Vad pappa gör vet ingen riktigt.

Den här konversationen utspelades ang. laktosfri mat:
Malin:  Vad blir det för mat ikväll? Jag är laktosintolerant, så tänkte höra om det går att lösa på något bra sätt eftersom jag inte meddelat det.
Man vid disken: Då hälsar jag kocken det.
Malin: Nej men det beror på vad det är för mat? För jag vill inte att ni bara t.ex tar bort såsen eller så, för i så fall tar jag hellre en tablett.
Man: Nu får du bestämma dig.
Malin: Men vad är det för mat?
Man: Det är vanlig mat vi har här. Tillagat på vanligt sätt och inget konstigt.
Malin: Eeeh, jaha...?
Man: Ja.
Vi stirrar varandra i ögonen några sekunder.
Malin:  Strunta i det, jag tar en tablett.


Idag

 

Jag gick förbi den här hunden på vägen till jobbet idag. Alltså, dalmatiner är så fina! Jag tycker verkligen det. De sticker ut och det är något magiskt filmhundsaktigt över dem.

 

De här såg jag också. Hade de inte kostat tusen kronor hade jag köpt dem direkt... Nu ska jag fundera på saken i alla fall.

När vi ändå håller på att visa bilder och så. Den här lasagnen åt jag i Thailand, och det är så här en lasagne ska se ut! Osten är inte alls ett måste, det viktiga är:

1. att den puttrar

2. att den kommer i en ugnsform

3. att den täcker hela ugnsformen så att den är ordentligt såsig!

De torra fyrkanterna man får i de flesta svenska restauranger är ingen hit. Nästa gång ska jag visa upp den här bilden och fråga om deras lasagne kan leva upp till den.

Jag ät inte alls kräsen, nej nej nej...

God natt!