Tunnan

Tänk om man kunde samla allt skratt, all gråt, all glädje och all sorg i en stor tunna. Tänk om man kunde slänga den utför ett stort vattenfall och låta den flyta med den vilda strömmen. Låta alla känslor blandas om därinne, men glömma bort dem ett tag. Tänk om man kunde leva i ett stort tomrum utan känslor, som svävandes i rymden. Tänk om man kunde stanna tiden medan tunnan drogs längre och längre bort av vattnets kraft. För utan känslor finns ingen tid. Tänk om man tillslut kunde bli ett med tomrummet, som tunnan blev ett med vattnet. Sugas med in i ingenting som tunnan sögs med av strömmen i floden. Falla in i ett svart hål på samma sätt som tunnan föll nedför fallet. Tänk om man tillslut blir ett med tunnan, när man befinner sig på samma nivå. Tänk om man då kunde hitta den igen. Fånga den, öppna den. Släppa ut känslorna och göra sig själv fri. Och tänk om man då när tiden startar igen, lär sig att uppskatta känslorna man har. Tycka om dem alla. Tänk om.

- Malin Bjernald