En sonett om vilddjur
Gasellen står och betar på savannen,
det höga gräset grönskar, solen skiner.
Den ovetskap om vad som kommer sen,
det gräs som döljer lejonets få linjer,
i vinden svajar detta nu igen.
En tiondels sekund av nåt att mista,
en tass som snabbt och smidigt träffar marken.
En halv minut av andetag och sista
sekunden av ett liv tar plågsamt slut.
Savannen återgår till stilla sand,
gasellens tid på jorden rinner ut:
ett hugg som gjutet av en lejontand.
Så hårt och tungt och kort är livets färd,
så liten är vår plats i denna värld./av Malin och Carl
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar