Plötsligt händer det

I natt drömde jag att jag blev rånad i guldsmedsaffären. Det var så verkligt att jag trodde att det hade hänt när jag vaknade.

Jag står helt ensam vid disken med en massa kunder i butiken, när en maskerad man med ett gevär springer in genom dörren. Han skriker åt alla att lägga sig ned och skjuter i golvet mot de som tar för lång tid på sig. Jag är närmast rånaren och livrädd att han ska träffa mig. Eller hon bredvid mig. Eller någon av alla de som är där! Kalabalik uppstår, folk skriker och rånaren skjuter. Men han träffar ingen. Plötsligt slutar han och går fram till mig, riktar sitt gevär mot mig och säger något jag inte hör. Eller inte förstår eller inte kan fatta att han verkligen säger. Jag kan inte ens fatta att han står där och riktar något mot mig - något som kan avgöra mitt levnadsöde på mindre än en sekund. Något som kan göra att jag aldrig någonsin kommer att försöka fatta något igen. Jag är så rädd att jag bara skakar och svarar med hackig röst på hans frågor. Sen tänker han döda mig. Jag blundar. Och då går han ut ur butiken.

Jag fattar fortfarande inte riktigt vad han gjorde. Enligt de andra stal han knappt något alls. Jag började drömma att jag åkte tunnelbana och en himla massa andra saker. Men även fast jag bytte dröm, så fanns den andra kvar i mitt huvud. Den hade hänt. Och när jag vaknade och insåg att det inte var sant blev jag så oerhört lättad!

Sedan fortsatte dagen i samma anda kan man säga. Eller, åt samma håll i alla fall. Jag var på Sats igen (duktig?) och då låste jag in mina saker i ett skåp med hänglås och lade nyckeln i byxfickan. Jag tänkte i samma ögonblick jag lade ned nyckeln - tänk om någon ser mig nu, någon som vill ta mina saker. Sen glömde jag bort den tanken och påbörjade träningspasset. Men efter en kvart kände jag efter i fickan och nyckeln var borta! Hjälp! Jag kände och kände med den var inte där. Både ficktjuvar och låssmeder dök upp i huvudet innan jag lättad hittade nyckeln på golvet. En kvart kvar på passet...

Jag går och stretchar och går sedan till skåpet. Öppnar det. Börjar plocka ut grejer. Handväskan är borta! Herregud! Kugghjulen snurrar. Ingen kan ju ha tagit nyckeln. Men jag hade med handväskan hit. Kommer på det. Shit! Rusar upp för trappen, till skoställen och hittar Tack Och Lov handväskan där på golvet intill väggen, precis vid entrén. Kollar att allt är kvar och det är det. Mobil, nycklar, plånbok. Puh... Vilken otrolig tur man har ibland.

Jag säger bara det:

När man minst anar det...

Published with Blogger-droid v2.0.3