Kaos

Jag ser på medan tiden går
Snön smälter bort, det blir vår
Det är varmt och kallt på samma gång
Fåglarna kommer fram med sin sång
Men jag fastnade i snökaoset som var
och någonstans på vägen blev jag kvar
Vita flingor är det enda jag ser
Jag står på en äng där de dalar ner
Jag blundar och sträcker ut min hand
Känner hur marken under mig blir sand
Föreställer mig havet som brusar
Vågor som skvalpar och vinden som susar
Jag sluter fingrarna om ett sandkorn som far
Det ska få bli det finaste minne jag har
När jag öppnar ögonen smälter det i min hand
och stranden jag stod på blir åter ett snöland
Mina fotsteg har redan suddats bort
Jag kan inte stanna här, livet är för kort
Ändå blir fötterna kvar där jag står
Och tiden, ja den bara går...

- Malin Bjernald