Mary Frye

Kvinnan kan verkligen skriva. När jag dör (om minst 65 år) ska den här dikten stå vid min grav... Förlåt mamma att det låter lite tragiskt, men erkänn att den är bra!

"Do not stand at my grave
and weep
I am not there
I do not sleep
I am a thousand winds
that blow
I am the diamond glints
on snow
I am the sunlight
on ripened grain
I am the gentle
autumn rain
When you awaken
in the morning's hush
I am the swift
uplifting rush
of quiet birds
in circling flight
I am the soft stars
that shine at night
Do not stand at my grave
and cry
I am not there
I did not die"

Published with Blogger-droid v2.0.4